Bältros

Vad är bältros?

Bältros är ett virus som smittar både kvinnor och män som någon gång tidigare haft vattkoppor, vilket de allra flesta har. Oftast är det personer över 50 år som smittas av bältros, men även yngre personer och barn kan drabbas, även om det inte är lika vanligt förekommande.

För att smittas av bältros måste man någon gång tidigare haft vattkoppor. Anledningen till detta är att det är samma virus som en gång smittade en med vattkoppor (Varicella zoster), som blir aktivt igen, och smittar på nytt, men med annorlunda symtom.

Varför heter det bältros?

Namnet bältros kommer från att man får en rodnad på huden där man känner en brännande smärta, ett bälte av rodnad. Viruset är av familjen herpesvisus och därav det latinska namnet Herpes Zoster. Utslagen sitter oftast på överkroppen och endast på ena sidan. Utslag på båda sidorna av kroppen eller på underkropppen förekommer också men väldigt sällsynt. Detta beror på att nervbanorna i kroppen går från mitten och utåt.

Efter några dagar av bältros uppkommer också ljusa blåsor som mörknar efter en tid. Bältros försvinner av sig själv efter en relativt lång tid, ofta runt två, tre veckor. Är man riktigt gammal eller om man har otur kan nervsmärtan dock stanna kvar under en mycket lång tid, och det kan därför vara bra för äldre som haft vattkoppor att vaccinera sig mot bältros.

Hur smittar bältros

Först och främst så måste man någon gång tidigare blivit smittad av vattkoppor, då bältrosviruet är detsamma som de vattkoppsvirus man blivit smittad av tidigare, och som sedan blivit aktivt igen. Man vet inte exakt hur återaktiveringen går till, men det man känner till är att ju äldre man blir, och ju sämre immunförsvar man får, desto större risk är det för att viruset ska bli aktivt igen. När vattkoppsviruset återigen blivit aktiverat, vandrar det tillbaks från nervrötterna, via nervbanonrna till huden. Det är detta man kan känna igen som en brännande smärta i huden innan blåsorna dykt upp.

Bältors smittar inte andra människor med bältros

Man kan inte få bältros från en annan människa. Bältros kan endast smitta en person med vattkoppor som aldrig tidigare haft vattkoppor. Det är inte särskilt vanligt och det är då genom bältrosblåsorna som viruset smittar. Det man ska tänka på när man har bältros är att undvika kontakt med personer som är extra känsliga för viruset. Detta är personer som inte har haft vattkoppor och har extra svagt immunförsvar, är gamla eller är under en graviditet. Man slutar smitta när blåsorna helt försvunnit.

Vanliga symtom

Det allra första symtomet känns igen med att huden börjar brännas och smärta vid den närvbana som viruset vandrar upp längs. Nervbanorna ligger i halvcirklar runt kroppen från kroppens mitt, så smärtan är nästan uteslutande på endast ena sidan av kroppen. Den brännande smärtan ökar snabbt och man får hudutslag, där smärtan är, och möjligtvis lätt feber och svullna lymfkörtlar. Ett par dagar efter att smärtan först uppstått upkommer också vattkoppsliknande blåsor på den svullna röda huden. Efter ytterligare några dagar är utslagen större och börjar såras och gå sönder och skorpor bildas.

Smärtan vid nervbanan brukar göra väldigt ont och kan pågå i flera veckor, och till och med månader, efter att skorporna från blåsorna ramlat av. Speciellt för äldre personer, eller personer med lågt immunförsvar kan det ta en rejäl tid innan de hemska nervsmärtorna börjar gå tillbaka.

De vanligaste symtomen vid bältros:

• Brännande smärta på huden.
• Röd svullen/irriterad hud vid ett särskilt område, oftast på överkroppen och endast ena sidan av kroppen.
• Blåsor som uppkommer efter ett par dagar efter smärtan uppstått.
• Långvarig brännande smärta på huden som ibland kan göra extremt ont.
• Att man någon gång tidigare haft vattkoppor, och är över 50 år.

Behandling

Bältros behandlas i första hand i hemmet, där man försöker lindra symtomen, och då framförallt smärtan. Detta gör man genom smärtstillande medicin eller med hjälp av pulver med chiliextrakt eller zinkliniment. Man bör också försöka undvika att klia på de vätskefyllda blåsorna och försöka att hålla huden så fräsch och ren som möjligt så man inte smittar andra.

Behöver man läkarhjälp kan man få läkemedel mot vattkoppsvirus utskrivet. Medicinen förkortar ofta sjukdomstiden och spridningen. Man kan också behöva behandling mot en eventuell bakteriell infektion eller andra komplikationer om bältrosen skulle sätta sig på ögonen till exempel. Man kan också få starkare bedövande mediciner som dämpar smärtan ytterligare.
 

Man ska söka vård om man:

• Har bältros i närheten eller i ögonen.
• Känner sig väldigt sjuk eller upplever svår smärta.
• Är över 50 år eller har ett nedsatt immunförsvar.
• Om blåsorna på huden även utvecklas utanför det rodnade området.

Bältrosvaccin

Idag finns det ett bältrosvaccin som minskar risken att få bältros med ungefär 50%. Vaccinet ges endast till personer med ett fungerande immunförsvar. Ett annat krav är att man är över 50 år, då det är en relativt liten risk att man utvecklar allvarlig bältros vid en tidigare ålder. Vaccinet minskar också risken för långdragen smärta om du nu skulle ha oturen på din sida och drabbas.

Skyddseffekten av bältrosvaccinet (Zostavax) minskar med tiden och är ofta inte lika starkt vid 70 års ålder som vid 55, om man nu tog det vid 50 års ålder vill säga. Har man haft vattkoppor och tillhör en riskgrupp eller är över 50 år kan det vara en bra idé att vaccinera sig mot bältros. Det man bör vara medveten om är dock att man får betala kostnaden själv då bältrosvaccinet tagits bort från läkemedelsförmånen.

Personer som är speciellt utsatta för bältros

Att få bältros är ofta väldigt jobbigt för alla, men har du oturen att tillhöra en riskgrupp så kan det bli ännu värre. Den första gruppen av dessa är personer med väldigt lågt immunförsvar. I den här finns till exempel personer med en tidigare sjukdom som till exempel HIV, som försämrar immunförsvaret eller om man genomgår en kemoterapi (cellgifter) vid cancer. Den andra gruppen är barn, då de naturligt inte har ett lika stort skydd som vuxna. Att drabbas av bältros som barn är dock väldigt ovanligt. I den tredje gruppen tillhör äldre personer och i den fjärde, gravida kvinnor som sedan tidigare inte haft vattkoppor. Bältros är inte skadligt för mamman i sig, utan det är barnet i magen som kan smittas och få över vattkoppsviruset i sitt nervsystem, vilket kan leda till allvarliga komplikationer.

De vanligaste riskgrupperna vid bältros:

• Personer med nedsatt immunförsvar
• Spädbarn och barn.
• Äldre personer.
• Gravid kvinnor som ej haft vattkoppor.