Bältros är oftast ofarligt, men kan ibland orsaka stort lidande och besvär. Problemen uppstår oftast vid hög ålder och vid kroniska eller tillfälliga sjukdomar som försämrar immunförsvaret.
(Ett nytt fönster öppnas)
Hur stor är sannolikheten att smittas av bältros?
Alla som har haft vattkoppor löper en risk för att någon gång få bältros. Man brukar säga att ungefär en på fem får bältros, men den siffran ökar ju äldre man blir. Personer som är 85 år har en livsrisk att råka ut för bältros på ungefär 50 procent. Och det gäller även fullt friska personer. Denna risk ökar ytterligare om man är ännu äldre eller har en sjukdom som försämrar immunförsvaret. Av alla som drabbas av bältros blir ungefär tre procent tvungna att få vård på sjukhus. I Sverige betyder det att runt 900 personer får sjukhusvård där bältros är den primära orsaken varje år. Där stannar man i genomsnitt i sju till tio dagar.
Smärtlindrande läkemedel för bältros
Risken att drabbas av bältros ökar:
- Ju äldre du blir
- Om du har en pågående behandling som sänker kroppens eget försvar mot viruset
- Om du har en kronisk sjukdom som försämrar immunförsvaret
- Om du har en pågående kortsiktig sjukdom
- Om en eller båda din föräldrar har drabbats av bältros (genetisk sårbarhet)
Sjukhusvård och dödlighet
De komplikationer som kan uppstå vid bältros och som kräver sjukhusvistelse ökar även i regel med stigande ålder. Även personer med immunförsvagande sjukdomar ligger i topp när det gäller sjukhusvård vid bältros. Ungefär en tredjedel av alla som vårdas för bältros har även ytterligare komplikationer, som gör problematiken och tillfrisknandet svårare.
Den vanligaste svårigheten vid bältros är Postherpetisk neuralgi som är en nervsmärta vid det drabbade området. Smärtan är ofta svårbehandlad, och kan vara mycket intensiv och i extremfall vara upp till flera år. Själva åkomman är ofarlig i sig, men kan vara oerhört otrevlig för personen den drabbar.
Komplikationer som kräver sjukhusvård
Andra vanliga komplikationer, som ofta leder till sjukhusvård är bakteriell infektion och akuta neurologiska besvär. Den förstnämnda (bakteriell infektion) brukar oftast orsakas av grampositiva kocker och kan medföra blodförgiftning. De akuta neurologiska problem som kan uppstå vid bältros är hjärnhinneinflammation och kranialnervspareser. Ryggmärgsinflammationer kan också uppstå, men endast i sällsynta fall. Runt 30 procent av alla med neurologiska symtom saknar helt utslag på huden, och diagnosen bältros måste då ställas genom prov.
När bältrosblåsorna spridit sig utanför det drabbade området
Vissa personer kan få så kallat generaliserad herpes zoster (generaliserad bältros) som betyder att bältrosblåsorna även sprider sig utanför området som i första hand är drabbat. Även detta är väldigt ovanligt och drabbar nästan bara personer med mycket dåligt immunförsvar. Infektionen kan även involvera inre organ som lever, hjärna och lungor.
Prognosen vid bältros
Prognosen för hur pass väl man klarar av bältros är mycket bättre hos yngre (50 år eller yngre) och friska personer. Att drabbas av långvariga nervsmärtor är relativt vanligt och drabbar ungefär en på tio. Men dessa nervpåverkningar kan ibland orsaka försämrad kognitiv förmåga och minne. Vid bältros i ögat, kan hornhinnan försämras vilket kan ge kronisk synnedsättning och kroniska smärtor i ögat. Att avlida på grund av bältros är ytterst ovanligt men kan förekomma hos äldre och mycket svaga personer. Endast 10-15 personer per år dör i Sverige på grund av bältros.
Vanliga riskgrupper
Några vanliga riskgrupper är gravida kvinnor, och då främst i slutskedet av graviditeten, äldre och personer med försvagat immunförsvar.
Gravida kvinnor som inte haft vattkoppor
För gravida är det bara en risk om kvinnan inte sedan tidigare har vattkoppor, och blir smittad av någon med antingen vattkoppor eller bältros. Då smittas även fostret som kan komma till skada. Ju senare i graviditeten barnet smittas av vattkoppor desto större fara är det för barnet. För att minska risken ges alltid mamman antiviral behandling som hämmar virusets spridning.
Äldre personer har sämre cellulärt immunförsvar
Hos äldre är det mycket som kan försvåra sjukdomsförloppet. Dels har äldre lättare att drabbas av bältros på grund av cellernas naturligt försämrade motståndskraft, och dels på grund av att stigande ålder oftast bär med sig ytterligare sjukdomar och svårigheter. Därför är det också vanligare att drabbas av långvariga och svåra nervsmärtor om man är över 50.
Personer med försämrad motståndskraft
Den tredje riskgruppen är personer, som av olika anledningar har försvagat immunförsvar. En del har kroniska sjukdomar som hämmar det egna försvaret mot viruset. Det kan till exempel vara personer med diabetes, inflammatorisk tarm eller hiv. Det kan också bero på tillfälligt försämrat immunförsvar som till exempel vid en cytostatikabehandling vid cancer. Oavsett vilken anledning det egna immunförsvaret är sänkt så är det bra att få antiviral behandling så snabbt som möjligt. Är risken extra hög kan man som förebyggande åtgärd få rådet att vaccinera sig mot bältros.
Antiviral behandling till personer med hög riskfaktor
Antiviral behandling mot bältros används allra oftast snarast möjligt efter bältrosutslagen brutit ut. Behandlingen måste sättas igång inom 72 timmar efter första synliga symtom för att ha någon effekt. Ibland kan antiviral användas redan innan man fått bältros om man misstänker att ett bältrosutbrott kan bryta ut, och som skulle försvåra en redan problematisk sjukdomsbild.
Antiviralbehandlingen pågår i ungefär en vecka och tas i tablettform. De vanligare biverkningarna är huvudvärk, kräkningar, diarré och magsmärtor. Fungerar inte njurarna som de ska, ökar risken att få dessa och ännu fler biverkningar. Därför är det viktigt att dricka mycket under behandlingen.
Kommentarer